Det har varit en helg i resandets tecken. Fredagen bestod av en resa till Pardubice med jobbet. Det var jag, Lenka och Ilonka som tog med oss 25 barn till Pardubice, det är en resa på 1,5 h med två tågbyten. Väl framme gick vi 20 minuter till en biosalong och tittade på den senaste Harry Potter-filmen. De hade hyrt en salong för bara oss, ganska häftigt! Fast vi vuxna tittade inte på filmen, utan satt utanför och pratade. Vi samarbetade med en annan organisation, i närheten, så totalt var det 50 barn och vi var 7 vuxna. Jag och en annan volontär från den andra organisationen tog en sväng runt stan. De hade ett fint slott, som alltid! J Tjeckien har ganska många fina slott. Lite för många kanske?
Men redan gick bra. Vi tappade bort ett barn utan att märka det dock. När vi satt utanför kom det en kvinna med ett av våra barn i handen. Hon sa att han hade stått mitt i shoppingcentrumet alldeles ensam och gråtit och hon hade hjälpt honom tillbaka. På något vis hade han smugit sig ut ur biosalongen, vi hade inte märkt det, och inte hittat till toaletterna utan gått vilse. Stackarn.
På lördagen tog jag tåget återigen, men denna gången ensam och till Usti nad Labem. Det tog 4 timmar att komma dit, det ligger en timme norr om Prag. Jag hälsade på en volontärkompis där och hon visade mig runt stan. Usti ligger precis i en dalgång, genom den flyter Elbe (Labe heter den här) och det är en så vacker plats. De har ett gammalt slott (som tyvärr var stängt) som är placerat på en liten kulle precis vid vattnet, ganska effektivt beskydd för 500 år sen kan jag tänka mig. De har en kyrka som är sned, tornet lutar lite… mystiskt. Sen hjälper det ju inte att de byggt ett shoppingcentrum precis runt om den gamla kyrkan. I övrigt är det en ganska industriell stad, men med ett fint torg. Precis som alla andra tjeckiska städer. Jag ser temat nu.
Vi tog det lugnt, kollade på film och hade det riktigt trevligt! Fast anledningen till mitt besök var en annan. Ilaria, min italienska vän, hade precis haft sitt mitt-seminarium (som jag hade 2 veckor sen) i närheten och deras plan var att åka till Terezin efter. Jag ville också dit så jag passade på att hälsa på i Usti. Men på söndagen möttes vi upp och tog bussen till Terezin.
Det var tungt. Terezin är ett gammalt fort från 1700-talet som tyskarna gjorde om till getto för judar. Den andra delen gjordes om till koncentrationsläger för politiska fångar. Främst tyskar som protesterade, men där fanns folk från flertalet länder vet man. Även judar hamnade där, ofta för en kort tid innan de transporterades vidare österut till andra förintelseläger. Solen sken och allt kändes overkligt när vi steg in i allt detta. Vi fick en guidad tur (tänk att jobba på ett sånt ställe…) och han förklarade vad allt använts till. Hur man använde Terezin i propagandasyfte, representanter från Röda korset var där och tittade. Fasaden var en sak och det som pågick en helt annan. Det går inte att förklara med ord. Att stå mitt i det man sett på film och läst om. Det går inte att fatta. Jag är "glad" att jag varit där, men det var skönt att lämna stället. Nuförtiden är det en vanlig stad igen. Liten och fylld av monument, men folk lever valiga liv där nu. Jag förstår inte hur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar