Hemkommen igen. Har haft en peppvecka, med volontärer fårn hela Europa, många ansiktenj ag kände igen sen första volontärkursen, men nu också några nya. Det är alltid intressant när man träffar så många kulturer på samma gång. Hur lever man, vad gör man, vad kan man skämta om, var ligger kulturkrockarna? Men alla är tillräckligt öppna för att acceptera det, man skapar vänner över "kulturgränserna". Vi pratade om massa olika saker, alltifrån matlagning till hur man kan förbättra sin situation i projektet. Lite tips på hur man lär sig tjeckiska, hur man lär ut engelska och vi diskuterade våra egna miniprojekt som man "bör" genomföra under sin EVS-tid. Får se hur detta slutar. Men inspiration blev det i alla fall, nya synvinklar. Allt går upp och ner alltid och jag är glad att vara där jag är. Lanškroun är platsen för mig just nu, så är det. Trots att jag saknar vissa saker så fruktansvärt mycket ibland.
Själva kursen gick mycket ut på utvärdering, reflektion över vårt lärande, målsättningar, framtid och så vidare. Hur kan jag applicera olika metoder i mitt eget projekt? Fina ord, sen inte alltid jätteintressant kanske. Men det var bra, vi hade tid att göra annat också och jag fick många nya idéer och förstärkte de gamla. Vi besökte Žďar nad Sasvou och Harličkův Brod, varav den förstnämnda har en vacker kyrka med kyrkogård uppe på en kulle. Kyrkogården har formen av en 7-armad stjärna och på stenarna fanns det bilder av personerna och en minnessten för de ryska soldater som dött 1945, när Tyskarna tvingades bort från staden. Nu är dne på UNESCOS lista, så det kändes väldigt kultureelt. Fin utsikt också, blev en riktigt lång promenad, som avslutades med varm choklad och Horka Griotka på ett litet café.
På vägen hem stannade jag och några till (med ursprungsland Finland och Tyskland) i Harličkův Brod och åt lite. Även det en fin stad med ett mysigt torg. Solsken hela dagen och det var ett sant nöje att åka tåg och titta på alla små fina bäckar och skogar täckta av snö. Vi steg av några minuter i fel stad, men som tur var tittade vi på skylten innan tåget åkte ifrån oss... Doh. Skyller på att vi är utlänningar. Vi fick oss ett gott skratt i alla fall!
Jag trivdes verkligen i den miljön, en blandning av nästan hela Europa. Jonglera och prata halva nätterna och sen upp vid 8 för att äta frukost och fortsätta på samma spår. Trots att reflektion är viktigt var det bästa att bara prata med alla, jämföra, skratta åt alla tjeckiska konstiga traditioner och bara vara. Men det är lite slitsamt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar