Klockan sju på morgonen på fredagen började resan. Efter en ytterst revlig kväll med bal och biljard så lämnade jag Lanskroun och for iväg mot Prag och Prags flygplats. Allt gick bra, fick springa lite när jag skulle byta tåg men jag hann med alltihop, utan problem. På morgonen hade jag kollat flygavgången en sista gång och det skulle inte vara något progblem. Gött! Men när jag kom till flygplatsen blev det andra bullar och istället för att hänvisa mig till en incheckningsdisk stod det bara CANCELLED med stora röda bokstäver. Hoppsan. Hamnade i en lång kö i två timmar, sakta vandrade jag över den stora världskartan som var målad på golvet. Började i Australien och efter en och halv timme hade jag hamnat 40 meter längre fram, över Sydamerika. Då frågade jag i en annan disk (utan kö) och jag fick helt enkelt byta biljett och istället för att byta i Frankfurt fick jag en biljett direkt till Köpenhamn! Som hittat, hade tur. Jag kom till och med i tid till det tåget jag köpt biljett till, men tåget kom inte. Eller tja, jag vet inte vilket tåg som kom egentligen, men jag och massa annat folk gick ombord. Det var så fullt att inte ens konduktören fick plats nästan. Alla stod upp men ändå lämnades folk kvar på plattformen... Lite läskigt, men de lyckades transportera hela tåget över bron och in i kaoset på Malmö C. Alla sprang runt i cirklar, tågpersonalen visste lika lite som jag. Jag agerade infocentral en stund, sprang runt några varv till och hamnade slutligen på en buss till Lund och därhittade jag ett tåg till Kalmar. Ren tur kanske, efter många olika besked till olika människor. Övernattning i Lund uteblev och jag fick andas Kalmarsundsluft igen redan klockan ett på natten. Tre timmar försenad bara. Men jag kom ju hem i alla fall, det är ju huvudsaken. Hade jag valt att resa på lördagen eller söndagen istället hade det nog varit värre tror jag...
Men jag hade ganska trevligt under tiden i alla fall, förutom de där 6 timmarna på Prags flygplats. När det blir sådär kaosigt så kan man prata med vem som helst och jag kunde ta igen för så lång tid utan småprat i Tjeckien... här förstår jag ju allt! :) Och här hemma har jag träffat H och familjen och snart kommer alla vänner också hit.Vad mer kan man önska sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar